Historien om Gimonäs båtklubb börjar egentligen i början av 80-talet på Båtgränd. Där fanns en båtuppställningsplats med småbåtshamn, slip mm. Inget stängsel fanns runt området och en grusväg som många utnyttjade, bl. a. på väg hem från krogen, gick rakt igenom området. Trots det förekom det nästan aldrig skadegörelse eller stölder. Då Öbacka bostadsområde skulle byggas var båtarna tvungna att flytta någon annanstans och det nya området blev den gamla oljehamnen på Gimonäs.
I september 1983 var det dags att flytta allt till Gimonäs. De flesta tog den hösten helt enkelt upp båten på Gimonäs. Några som höll på att bygga sina båtar sjösatte dessa och transporterade dem på älven till Gimonäs. Någon enstaka båt och många båtvagnar fraktades landvägen till Gimonäs. Gränsen för det område som då var båtuppställningsplats sträckte sig från nuvarande klubbstugan till stängslet vid järnvägen, och nedströms gick gränsen vid diket som mynnar vid södra piren. Inom området fanns då SHRA:s ”motorgård” som vi fick erbjudandet att hyra för uppvärmningskostnaden. Det fanns dock inte tillräckligt många som var intresserade för att det skulle gå utan att det blev för dyrt. Kommunen byggde då ett stängsel mellan huset och båtuppställningsplatsen och hyrde ut huset till SHRA.
Kommunen skötte båtuppställningsplatsen på Båtgränd, dvs. stod för underhåll, eventuella utbyggnader samt tog upp avgifterna, och det samma gällde till en början för uppställnings-platsen/hamnen på Gimonäs. I förhållande till antalet båtar i klubben var det många som själva byggde/byggde om sina båtar. För att dessa skulle få gehör för sina önskemål hos kommunen, t.ex. tillgång till elström i närheten av byggplatsen, bildades en ”självbyggarförening”. Den var verksam några år men föreningens verksamhet upphörde då Gimonäs Båtklubb (då Gimonäs Båtförening) bildades.
I takt med att det blev fler båtar på Gimonäs och att vi på ett bättre och smidigare sätt ville kunna framföra våra önskemål till kommunen bildades Gimonäs Båtförening den nionde september 1985! Inte 1986 som väl de allra flesta tror, och som står på klubbmärket. De som tog initiativet och bildade klubben var: Birger Mårtensson, Per Kroon, Kurt Jonsson, Olle Hansson. Vid årsmötet våren 1986 hade föreningen 46 medlemmar.
Båtuppställningsplatsen blev snart för liten och klubben fick hösten 1990 disponera ytterligare mark uppströms. Detta område sträckte sig från klubbstugan och klubbens vita förråd uppströms till stängslet som löper intill infartsvägen.
I början var det som sagt fortfarande kommunen som skötte allt, men så småningom stod det klart att för att kunna utveckla området var det nödvändigt att klubben tog över skötseln och också tog in avgifterna. Efter en del förhandlingar med kommunen skrevs det ett avtal som från den 1/1 1991 som betydde att klubben övertog ansvaret och driften av området på ungefär samma sätt som idag. I det avtalet fanns det dock även en plan för reparationer, löpande underhåll och utveckling av anläggningen.
Under senare delen av 1990-talet hände mycket i klubben: Den södra piren färdigställdes 1995 och den norra 1996. 1996 blev vi också medlem i Svenska Båtunionen, SBU. 1997 fick vi disponera området nedströms diket vid södra piren. Den delen av området inhägnades 1999. Under hösten 1997 fick klubben i uppdrag av kommunen att riva det som fanns kvar av Lundåkerns båtuppställningsplats och städa upp det området sedan båtarna flyttat därifrån. Förutom en ersättning på 50 000:- fick vi också ta rätt på en hel del material som stängsel, vattenledning och belysningsstolpar. Den norra delen av hamnen, dvs. uppströms oljepiren muddrades vintern 1997-98. Det skedde med hjälp av grävare som stod på isen och grävde ner till 2 meters djup. Ca 7000m 3 muddermassor togs upp och det mesta deponerades i det som vi nu kallar ”nya området”, dvs inne på området strax nedströms södra piren. Det enda då kända miljögiftet av någon betydelse i muddermassorna var kvicksilver från Bowaters pappersmassefabrik, senare döpt om till Sofiehem Pulp. Länsstyrelsen gav därför tillstånd till att vi fick deponera muddermassorna på land. 1998 bytte klubben namn från Gimonäs Båtförening till vårt nuvarande namn, Gimonäs Båtklubb.
Här har jag försökt att ge en bild av Gimonäs Båtklubbs första 20 år, med tonvikt på den första tiden. Jag har naturligtvis missat många viktiga händelser, och tar därför gärna emot tips på vad som bör ingå i en eventuell senare upplaga. Vi har ett avtal med kommunen som sträcker sig fram till år 2029 så de här första 20 åren är definitivt inte de sista!
Skribent, Rolf Zale.
Oljepiren anno 1986